Ska det vara så här?

Ska man verkligen behöva be om ursäkt för allting man gör, be om uppmärksamhet och vänlighet? Ska man behöva tvinga den andre till att se på en och prata med en? Ska man behöva vara rädd för att säga fel eller göra fel varje gång man öppnar munnen eller gör något? Är det det som kallas för kärlek?