Huggen i sten
Vill till min familj, mina vänner. Längtar tom efter vår gamla lägenhet, den var vår. Nu känns det som att inget är mitt, känns mest som att jag ska åka hem snart fast jag inte kommer att göra det. Hem är där jag är nu. Men hos mamma och pappa är mitt riktiga hem. Längtar verkligen hem, men det är väl det är, att bli vuxen. På riktigt den här gången. Det dumma är bara att det hade hjälpt om vissa i min vänkrets hade hört av sig, men jag har iaf insett vilka som finns där och vilka jag kommer att höra av mig till när jag är hemma igen. Er andra bryr jag mig inte ens om att kontakta längre. Tråkigt att behöva inse saker på det här sättet.
Nu ska jag sova, har varit ledig i tre dagar och försökt plugga. Usch, jag måste ta mig i kragen i helgen och plugga järnet. Tenta snart och då gäller det, måste bevisa för mig själv att jag fixar det. Nu ska jag se på film, ringa Pontus och sedan sussa.
Nämnde jag det att jag längtar hem?
