ANNIINA

De senaste veckorna, nej månaderna rättare sagt, har varit tuffa. Mycket på g, för lite sömn, för lite tid till vila och återhämtning. För lite tid för att bara sitta och glo, sånt jag behöver göra rätt så ofta numera har jag upptäckt. Speciellt efter våren med panikångest och oro för tre år sedan. Jag har själv styrt den här våren till det den har blivit och kan bara säga att jag har mig själv att skylla. Dock har jag försökt uppmärksamma de signaler min kropp skickat ut, för vad jag än gör och hur mycket jag än vill orka så orkar inte kroppen på samma sätt som den gjorde för ett par år sedan.

 

Den känner igen symptomen långt tidigare än min hjärna . För när jag gör något jag verkligen älskar, vilket jag gör nu med praktik, utbildning, affärsplansskrivning och husköp (ja det ska ni få reda på mer lite senare i veckan, beroende på hur det går!) så blir jag nästintill manisk och bara kör på. Bara köttar vidare, utan att tänka eller känna efter. Skriver listor, sitter uppe länge, ökar koffeinintaget, babblar ihjäl alla i min närhet... Ja ni hör själva! Utöver detta, kan ni lägga till en del sena kvällar med fina vänner, i snitt sex träningspass i veckan och allt det som hör vardagen till samt en del diskussioner hemmavid för att jag aldrig är hemma så kan ni förstå att jag börjar bli lite trött.

Men som sagt, skulle jag inte ha älskat det jag gör, så skulle jag aldrig ha satt mig själv i den här stressiga situationen igen. Man lär sig av sina misstag! Och efter den våren med panikångest, ex antal besök på akuten och alla timmar hos min psykolog så vet jag var mina gränser går. För det mesta.

 

Nu ska jag fokusera på att vara pigg och glad de här två sista praktikveckorna, suga åt mig så mycket kunskap och erfarenheter som möjligt och samtidigt rådda med husköp, affärsplan, plugg och träning. Sambon har kommit i kläm de senaste månaderna och så fort jag är klar i skolan i mitten på juni ska han få sig en riktig överraskning! Eller kanske får han den redan till vår 9 årsdag av förlovningen som är den 26 maj. Får se hur jag gör :)

 

Till er som tycker att jag bloggat lite på sistone, här har ni förklaringen. Tiden har inte funnits! Till er jag inte har prioriterat, hört av mig till eller rent av försummat under de här veckorna: hoppas ni orkar vänta ett litet tag till. Sedan är er Anniina tillbaka igen! Kanske behöver jag ett par dagars ledighet innan jag orkar mer än att dricka kaffe på morgonen, men sen jäklar! Tills dess, all kärlek till er som finns i mitt liv, tack för att ni finns och står ut med mig!